« Radikalhögern är .. verkligen .. GALEN!! | Main | OBS! Utskriftsversioner på gång! »

april 18, 2005

DN, tortyr och Stockholm Spectator

Dagens Nyheter hade i fredags en stor artikel som täckte en och tre femtedels sida, vilket får ses som smått sensationellt. “Abu Ghraib var toppen av ett isberg” av DN's Washington korrespondent Georg Cederskog. - Han har i denna artikel bl.a. intervjuat Mark Danner, författare till “Torture and Truth”, en bok som redan diskuterats i krönikan några gånger.

En artikel som denna i DN är extremt värdefull eftersom man inte nog kan avslöja den extremt elakartade vanan att misshandla och tortera fångar som utförs i 'demokratins' namn. Jag följer fortfarande inte med lika väl svenska media som i den amerikanska motsvarigheten - även om jag förbättras mycket - så jag vet inte om det tidigare publicerats något lika omfattande material här hemma. Det finns oerhört många detaljer värda att uppmärksamma här, men jag får just nu nöja mig med att rekommendera hela artikeln.

Glöm inte heller att 'bläddra igenom' * tortyrarkivet här på krigskronikan.com.

Istället skulle jag vilja berätta om ett litet experiment som jag utförde häromnatten innan jag somnade. Medan jag låg där i mörkret, mitt i natten, så låtsades jag att jag sov .....

..... Och då händer det! En fruktansvärd massa oväsen på nedervåningen väcker mig. Jag hör folk som skriker “Go! Go!” och “Get the fuck out of here!” och andra saker på engelska. Men jag uppfattar väldigt lite eftersom jag inte förstår engelska något vidare ....

Plötsligt vräks sovrumsdörren upp med ett brak - massor med oväsen och skrik! - och jag bländas av strålkastare eller ficklampor. Två personer griper tag i mig och kastar mig ner på golvet. Jag kan höra mina barn skrika och gråta någonstans i huset och min fru ropar något med skrämd röst hela tiden. Mina armar bryts bak på ryggen och de binder ihop händerna . Det gör fruktansvärt ont.

Jag försöker röra på mig, men då trycker någon ned mig med en fot på mitt huvud. Sedan släpar de mig ut ur sovrummet. Nu hör jag mina barn skrika ”Pappa! Pappa!” och jag slängs ännu en gång ner till liggande position, nu på marken ute.

Jag hör att det fortfarande är massa oväsen som pågår inne i huset. Jag kan höra mina gamla föräldrar, som har ett eget rum på bottenvåningen, snyfta och ropa ”Vad gör ni? Vad har vi gjort för fel?” “Shut the fuck up! Shut up!” är allt de främmande männen skriker till svar. Sedan svänger en bil upp till porten och än en gång dras jag och släpas jag och till slut kastas jag in i vad som verkar var bak i ett fordon. Strax därpå kastas även min far in ovanpå mig.

Allt detta hände för sex veckor sedan och vi har fortfarande inte fått reda på vad vi har gjort för fel för att bli behandlade på det här viset. Vi har inte hört något från vår och jag är inte säker på att de vet var vi är. Jag hoppas att mina barn inte tror att jag har blivit dödad.

Sanningen är den att de behandlar mig så illa att jag önskar att det var sant. Att jag var död, menar jag, istället för att vara tvungen att leva med denna skam resten av mitt liv och komma ihåg alla de hemska saker de har gjort mot mig. Jag skäms så fruktansvärt och jag har blivit berövad all den heder jag hade.

Det är ju inte på något sätt speciellt annorlunda jämfört med vad som dels framkommit i olika rapporter från Röda Korset och andra organisationer som bevakar Irak. Dessutom finns själva metoden att göra 'uppsamlingar av misstänkta terrorister' väl dokumenterade på film. Man räknar med att 70-90% av alla som grips är helt oskyldiga.

Hur många gånger har det inträffat i Det Befriade Irak? Det är fortfarande inte på något vis klart hur många människor det är som blivit torterade och grovt misshandlade i Irak av ockupationsstyrkorna, men en rimlig uppskattning hamnar någonstans i de lägre hundratalen. När hela denna obehagliga historia rullas upp är det mycket möjligt att den slutliga siffran blir mycket högre. Sådant är problemet/fördelen med mörkläggning: ingen kan säga något med säkerhet.

Vad som däremot är fullkomligt klart är att den scen som jag målade upp ovan, där människor 'sveps upp' och 'försvinnas' har upprepats tusentals gånger både i Afghanistan och i Irak och det är rimligt att anta att offren är avsevärt mer positiva till motståndsrörelsen efteråt, jämfört med tidigare Mycket mer positiva.. Som vanligt är USA den bästa rekryteringstjänsten för nya, bittra motståndare.

En annan mycket intressant utveckling hittas i söndagen DN: ”Bloggare kan avgöra valet 2006”. Detta är naturligtvis i grunden önsketänkande, men om inte de progressiva krafterna i Sverige vaknar till liv så är det naturligtvis en teoretisk möjlighet att den radikal högerns Attack-Pudlar kan ha rät där, d.v.s. att den monumentala övervikten av högerbloggar kan vrida valet en liten gnutta.

Den i allra högsta grad underhållande och upplysande boken “Attack Poodles and Other Media Mutants” är obligatorisk läsning för alla som verkligen vill ta en närmare titt på en av den radikala högerns främsta dyngspridningscentraler, också bekant under namnet Stockholm Spectator. James Wolcott - kultur- och mediekritiker på det amerikanska magasinet Vanity Fair - har så skarpa ögon som det är möjligt att ha och samtidigt vara en närmast syndigt rolig författare.

Jag skulle egentligen vilja citera sida upp och sida ner från denna lysande bok, men för att göra det så enkelt som möjligt nu så citerar jag ett väl beskrivande stycke från omslaget:

BEWARE THE ATTACK POODLES

-- like a mutant invasion, they have taken control of America's airwaves and newspapers. Trained to spring at any foe of their radical conservative agenda, these Republican lap dogs dominate the mass media by scoring points with their masters in the White House inner circle, while simultaneously using the sorcerer's art of punditry to advance their conservative point of view. And, as James Wolcott reminds us in this blistering indictment of their bully tactics, the great canine horde has hijacked the country's media, bringing not just the tradition of an independent press, but the entire American way of democracy, to its knees. The attack poodles are at war, and they won't rest until they banish dissent in any form.

Om du tittar på bilden i artikeln i DN så träffar du två av fyra - eftersom en mer 'liberal' och civiliserad medlem saknas i artikeln: möjligtvis två av tre - Attack-Pudlar på Stockholm Spectator. Dessa personer försöker låtsas att man är några slags skina ljus i den tradition av mediekritiker (som Wolcott ovan), men de har inget som helst intresse av att göra pressen mer Befriad och Oberoende. Nej, nej och icke! Tvärtom är den enda agendan att se till så att pressen mer och mer ansluter sig till deras övertydliga högeragenda på bekostnad av andra perspektiv. Inget annat.

Deras agenda är alltså exakt vad boken ovan i uttömmande detaljrikedom visar: att tysta avvikande och neutrala röster i svensk media. Det var alltså även av en speciell anledning som jag inledde med en artikel av Georg Cederskog, eftersom han varit en av de viktigare måltavlorna för Spectators Attack-Pudlar. Här finns allt vad de skrivit om enbart Cederskog, allt på engelska. Jag hoppas att någon skulle ta sig tid och noga granska de metoder som dessa oerhört vinklade - biased - 'mediekritiker' ägnar sig åt. Men jag antar att jag får gör det själv :-)

DN och/eller “norton tierra” antyder att ”Ett par sajter på nätet ägnar betydande kraft åt att försöka ta reda på vem Norton Tierra är.” Eftersom det knappast finns någon nyfikenhet kvar i det här landet så är det inte så konstigt att utgå från att dessa sajter/bloggare inte kan vara några andra än krönikan och jinge.se. Problemet är bara att denna information är helt felaktig. Personligen har jag tillbringat mycket liten tid at just luska ut personen bakom pseudonymen “norton tierra” och vi talar då om mindre tid än en timme. (Eftersom det genast står klart att det finns få ledtrådar).

Min första erfarenhet av Attack-Pudlarnas taktik här i Sverige var via en annan anonym person som kallat sig ”alicio hernandez”, något som regelbundna läsare kanske känner till :-). Detta var en riktigt kaxig liten Attack-Valp som började bita och slita i allt redan den allra första minuten som medlem på en sömnig mailinglista, där jag själv varit medlem i flera år. ”Kan Israel ha fel och göra dåliga saker?” - ”Då måste du vara antisemit om du tycker så!” är den kortast möjliga sammanfattningen av vad ”alicio” sa och gjorde under runt sex månader år 2004.

”alicio” var alltså den första personen som gjorde mig medveten om existensen av något som kallades Stockholm Spectator och detta i ett brev skickat fredagen den 13 augusti i det ödesmättade året 2004. Inte ett särskilt gott ormen,. om jag får lov at säga så. Detta var alltså strax efter det att en viss ”norton tierra” börjat skriva för Spectator.

Den ”alicio” som jag lärde känna och granska mycket noga redan då, var en fanatiker och oavsett vad han än skrev så hade han alltid rätt. Alltid. Jag kunde lägga ut dussintals omfattande analyser som gjorde av hans oerhört skickligt genomförda fabrikationer, men även detta får anstå till en annan gång.

Som säkert också många är medvetna om är ”alicio” inte längre en anonym bloggare och källa för intoleranta brev. Hans identitet blev avslöjad nyligen på dessa sidor här i krigskrönikan, men hans riktiga namn och identitet är faktiskt totalt ointressanta i sig.

Nej, vad som är riktigt intressant är det mycket tighta samarbete som förekommer mellan, låt oss säga en ”alicio hernandez” och en ”norton tierra”. Och sedan kan man ju smaka på namnen... mmmm... intressant spansk smak, va? En plötslig inspirationsbrist? Detta är inte en retorisk fråga.

Från allt som jag sett så är ”alicio hernandez” och ”norton tierra” mycket närstående på många sätt. De skriver om exakt samma saker och på samma sätt. Det är lustigt nog så att dagens ”norton” påminner mycket mer om den ”alicio” jag lärde känna från tiden innan bloggen, som är mer dämpad än de båda nyss nämnda 'identiteterna'. Sedan finns det nästan alltid en riktig elak ådra som strömmar genom allt som ”norton” skriver, precis som var fallet med dåtidens ”alicio” (som inte alltid går av för hackor nu heller). Jag skall möjligtvis återvända till denna symbios om några dagar.

Eftersom vi började den här omgången med en titt på DN:s mycket omfattande tortyrrapport: Vad sysslar dessa Spectator-Pudlar med på tortyrfronten? Som ni alla säkert kommer ihåg så rapporterades tortyrskandalen först via CBS följda av Sy Hersh, som med början bara någon dag efter CBS kom med en hel serie rapporter för The New Yorker.

Hersh och hans artiklar och den utmärkta boken “Chain of Command” var ovärderliga murbräckor för att skapa den första sprickan i tystnadens mur, men idag är inte tortyrbevakningens trovärdighet på intet sätt beroende av Hersh, även om hans material fortfarande innehåller vissa upplysningar som är unika.

Tack vare Hersh och andra journalisters ansträngningar så finns det nu böcker som “The Torture Papers” och “Torture and Truth”. Dessa kommer att förbli offentliga arkiv för lång tid framöver. Men deras värde förminskas ju om vi inte också samtidigt sätta strålkastaren på desinformatörer och listiga urskuldare av tortyr som Spectators Michael Moynihan, med kollegor. I en lång litania där han använder varje trix i boken för att förmedla intrycket av att Seymour Hersh är en lögnare. Punkt, slut. Glöm att artikeln i New York Magazine först och främst diskuterar prataren Hersh snarare än författaren/journalisten.

Moynihan är naturligtvis också mycket väl medveten om det faktum att många läsare kommer att gå från läsningen av hans text med den känslomässiga summeringen att Seymour Hersh = lögnare = tortyr är lögn. Det är så propaganda fungerar i praktiken. Konstant exponering av dessa laddade 'ordbilder' gör under ibland. Tänk på FOX News. Och sedan finns det inte ett enda ord nämnt om själva kärnan i det som diskuteras: tortyr!

Det finns ingen som helst ambition eller avsikt hos Attack-Pudlar, som skribenterna på Spectator, att öka flödet av information och kunskap. Det handlar alltså inte om något sanningssökande ... Man kommer inte att vara ett dugg klokare på området, alltså ha konkreta fakta, efter att man läst ett stycke som Moynihans ovan. Det enda man kan vara säker på är att 'den där tortyrhistorien skall man inte bry sig om'. Jämför detta med en artikel - eller snarare en citatsamling - som den nedan. Extremt upplysande och bildande.

Som en del av er kanske kommer ihåg så hade jag ett litet inlägg här från The Guardian där Terry Jones - Monthy Python - skrev om den ökande undernäringen bland Irakiska barn. Det är naturligtvis rätt och slätt för mer mycket för en rakryggad person som ”norton anonymous tierra” och hans “Starved for attention” (”Utsvulten på uppmärksamhet”) kommer att vrida saker rätt så att inga mer barn i Irak behöver svälta, nej? Men först måste vi koppla på dyngspridaren: “Terry Jones, who incidentally is plugging a book”. Så skönt! Det handlar ju bara om Terrys girighet! Sälja böcker!

Vad som sände ned det fruktansvärda öde som kallas Berömmelse på “norton's” partner in lies - ”alicio” - var en anmälan av ett program till Granskningsnämnden för radio och TV. ”alicio” och ett par vänner klagade på en FAKTUM-sändning som ägnades åt terrorism. Huvudproblemet var att reportern hade varit aktiv i en revolutionär vänsterorganisation. Med hjälp av Peter Wolodarski, en ideologisk medresenär på DN:s ledarsida, blev”alicio” nu hyllad som en 'mediekritisk' hjälte i Sverige.

Det är sålunda enbart en fråga om tid innan våra fäders och mördrars synder kommer att spöka för oss på Attack-Pudlarnas sidor. Om du har en far som varit medlem i en radikal vänsterorganisation, då kommer dina ord att anses som automatiska och genetiskt betingade lögner. Mannen bakom den FN-rapport som låg till grund för Terry Jones' artikel får en rejäl workout i Attack-Gymmet och Pudlarna gläfser lika automatiskt som den bästa av vänsterns 'automatiska lögnare'. Voff! Voff!

Dessa intressanta tendenser hos den radikala högern kommer snart att utvidgas till att även omfatta den neokonservativa rörelsen där alla dess gamla beskyddare kommer att bli uthängda i full glans. I synnerhet ser jag fram mot de exorcistiska besvärjelser som kommer att drabba Ordförande David Horowitz, den radikala högerns främsta månbatting. (länk till ”Radikalhögern är .. verkligen .. GALEN!!”). En gång leninist .... ??

Tack till Billmon och hans 'Whiskey Bar'.

Posted by Thomas_Lindstrom at april 18, 2005 11:07 FM

Tyvärr inga nya kommentarer här f.n. Massiv spamning och strul med bloggprogrammet ger inget alternativ. Men skriv så lägger jag in kommentaren manuellt.

Comments

Posted by: Oerhört anonym at april 18, 2005 01:20 EM

Posted by: Leif Erlingsson at april 21, 2005 06:51 EM